Genom dödens port
Det kommer en tid då vi intuitivt känner eller på medicinska grunder vet att vi har kommit in i den sista fasen av vårt liv – och att vi bör förbereda oss för döden. Vi drar oss alltmer tillbaka från det världsliga livet. Dess aktiviteter, begär, bindningar och nöjen måste nu mer och mer ge plats för ånger, andakt, bön, askes och att minnas vårt andliga ursprung. Det är dags att komma hem.
6.9.1.37Lyssna
Döden kan ha högre möjligheter i beredskap för en människa som avslutar det jordiska livet i tillit till Överjaget, och om hon överlämnar sig helt i dess händer och inte klamrar sig fast vid kroppen.
6.9.1.121 Lyssna
Sökaren, vars ansträngningar att uppnå inre frihet och förening med Överjaget har gäckats av ödet eller av ogynnsamma omständigheter under livstiden, får kanske se dem krönas med framgång under dödsprocessen. Just i det ögonblick då medvetandet lämnar kroppen går det in i Överjaget
6.9.1.86Lyssna
Just när livet är på väg att ebba ut, just då döden alldeles påtagligt står för dörren kan det hända att den efterlängtade upplysningen, som under så lång tid har gäckat alla förväntningar, äntligen sker och åtföljer händelseförloppet.
6.9.1.94Lyssna
Paradoxalt nog återvänder automatiskt hela det just avslutade jordelivet till oss i dödsprocessen. Vi får uppleva allt ännu en gång, men nu från ett annat och högre perspektiv eftersom vi slipper egots själviskhet, falskhet och förvanskningar. Nu upplevs det förgångna på ett opersonligt och oförfalskat sätt. Vi ser saker och ting som de verkligen är, vilket betyder att vi även ser oss själva som vi verkligen är …
6.9.1.113, utdragLyssna
Personer som håller på att drunkna men som räddas och överlever, kan berätta hur hela livet spelades upp baklänges för deras inre syn. Detta är en erfarenhet som inte bara är deras, utan som delas av alla som passerar genom dödens port.
6.9.1.126Lyssna
Vi må sörja över dåraktiga handlingar och djupt beklaga våra brister och svagheter, men under dödsprocessen får vi en chans att lämna det jordiska bakom oss i visdom och frid. Detta är en möjlighet som erbjuds oss men den måste tas tillvara genom att tankarna fokuseras på det högsta vi känner till.
6.9.1.120Lyssna
Under en speciell fas av dödsprocessen griper Överjaget in och tar över hela skeendet på liknande sätt som när vi går in i djup sömn. Men om vi ofrivilligt, eller på grund av inbiten vana, klamrar oss fast vid vår lägre natur, blir vi bara delvis omhändertagna av det Högre medan resten är kvar i egots begränsning.
6.9.1.96Lyssna
… När döden närmar sig för en elev är läraren alltid andligen närvarande för att hjälpa honom att lämna kroppen på ett fridfullt sätt. Om eleven, som sig bör, ägnar läraren sina sista tankar, kommer denne, varhelst han befinner sig att uppfatta detta och visa sig i den döende elevens medvetande …
16.25.5.274, utdragLyssna
Jag har varit närvarande några gånger då högt utvecklade människor gått över till en annan dimension av medvetande, den process vi kallar död. De spred ett mentalt solljus omkring sig som gjorde att de sörjande i rummet fick uppleva en motverkande kraft till sin naturliga sorg. Sanningen att döden, denna universella händelse, kan vara en förändring till en lyckligare och friare existens gjorde intryck på dem.
6.9.1.84Lyssna
När tiden kommer att ta avsked från kroppen är han beredd – men utan den desperata känslan att i det längsta kämpa för att hålla kvar en form som har fullgjort sin tjänst, något som är alltför vanligt hos människor.
16.25.3.285Lyssna
När dödsögonblicket närmar sig kan uppfattningen bekräftas att en trofast, döende sökare ser sin gud, sin lärare eller räddare komma honom eller henne till mötes för att lotsa själen till den högre världen.
6.9.1.125Lyssna
Under dödsprocessen kan sökarens långa längtan efter andligt förverkligande gå i uppfyllelse …
6.9.1.95, utdragLyssna
Om det förekommer någon medvetandeförlust under dödsprocessen så är det endast en kortvarig sådan, lika kort eller ännu kortare än en natts sömn. Många avlidna är inte ens medvetna om vad som har hänt utan tror att de fortfarande lever i den fysiska världen. De kan ju se, höra och känna precis som förut. Men dessa erfarenheter är helt och hållet okroppsliga, de äger rum i ett medvetande utan fysisk hjärna..
6.9.1.88Lyssna
Om det mänskliga egot inte hade sitt ursprung i Överjaget skulle det inte kunna uppleva hur det avskiljs från kroppen under det vi kallar dödsprocessen.
6.8.1.136Lyssna
Det vore fel att säga att den bildmässiga återblick av livsupplevelsen som äger rum under dödsprocessen enbart är en mental förflyttning från oss själva … till andra som vi varit i kontakt med under det just avslutade jordelivet, som de inre bilderna visar. Det som verkligen sker är en förändring av perspektiv från det overkliga egot till det verkliga högre jaget, från det personliga till det opersonliga. Det är insikt i den sanna innebörden i varje episod i livet från en högre nivå av medvetande.
6.9.1.114Lyssna
Hur oviktiga måste inte alla världsliga framgångar te sig för en döende människa! Ett inre oberoende av detta slag är något som den andlige sökaren behöver tillägna sig.
15.24.3.5Lyssna
Filosofins inre arbete befriar oss från rädslan för döden — oavsett om den kommer på ett naturligt sätt i hög ålder eller våldsamt genom krig.
6.9.1.32Lyssna
Den som har studerat dessa läror tror inte att döden är slutet för honom, även om den är slutet för kroppen. Det är en logisk såväl som en biologisk sanning för honom att den inre personligheten kommer att överleva, att medvetandet fortsätter att existera.
6.9.1.185Lyssna
Vår animala del är förutbestämd att dö och att glömmas. Den andliga däremot är tidlös och odödlig. Den fysiska kroppen tillhör den animala delen. Alla försök att bevara den är utsiktslösa. De görs därför att de båda nivåerna, den tillfälliga och den eviga, förväxlas.
7.10.1.36Lyssna
Klicka HÄR för att komma till Biblioteket.